Castiglione della Pescaia, Italien

italienDet är något speciellt med att åka utomlands med små barn. Det ska packas med än det ena å än det andra. Vi måste ha med en barnstol till Linnea. Så två resväskor, en bag ”bäg” & en ryggsäck senare så är vi på väg mot Kastrup med en uppskruvad Gustav som upphetsat berättar om att vi ska åka buss, tåg och flygplan. Humöret på topp, vi landar på Rom´s flygplats och letar oss fram genom det gigantiska flygplatssystemet för att hitta bil-italientill biluthyrningshallen. Vi får en Peugot 308 med kanske världens slöaste dieselmotor. Lika dragvillig som en åsna med plog. Sen får vi känna på det Italienska trafiksystemet, nästan bokstavligt. Jag hinner precis köra ut från flygplatsområdet och ska ut på den större vägen när jag nästan genast blir centimeter från att bli påkörd av en vit Audi som spettar på för fullt över heldragen stoplinje. Italienare är idioter – i alla fall i trafiken. Hastighetsbegränsningar accepteras då inte, Det är mer en rekommendation om hur långsamt man skulle kunna köra om man hade en permobil, byggd av Lego. Vi hittade fram till det lilla kustsamhället Castiglione della Pescaia 16 mil norr om Rom, trots frånvaro av GPS då vi blev för snål för att uppdatera den gamla för hutlösa 649:- Det är ett riktigt mysigt samhälle med en stor borg på toppen av ett litet berg som skriker ut landmärket över havet. Här en översiktsbild tagen uppe från borgen. utsikten Mycket bad blev det i min badkrukeaktiga mening hyffsat skitkalla vattnet. Det hindrar däremot inte små troll som Gustav att attackbada minst två gånger per dag tills läpparna blir blå som en arg smurf. Jag badade dock, säkert två, tre gånger. Tur att Maja tycker om att bada. Under tiden blev jag utsedd till nån sorts turistattraktion. Sällan har någon skådat en vitare bringa på denna kustremsa. Folk skyggande med händerna för ögonen och slet i panik fram solglasögonen för att skydda sig. Näh, men det kunde ha varit så. Utsikten från vårat hus vid stranden ser dock väldigt inbjudande ut. badDen italienska maten måste jag verkligen berömma. Den italienska pizzan är fantastisk god och det finns massor av restauranger inklämda här och där. Ett tips är att om man som skandinav är hungrig så öppnar restaurangerna inte förens klockan 18.00 i bästa fall. Italienare äter oftast ute och dom börjar leta sig ut efter klockan 19.00. Nämnas bör också den italienska pastan, gärna handgjord, som ett utmärkt alternativ till pizza. Det finns glass också, i alla former. Här avnjutes den med största aptit.Gustav-glassEfter några dagar i Castiglione della Pescaia så begav vi oss iväg i två bilar med Majas föräldrar, hennes syster med sambo och stålmormor Mary till Florens. Denna vilda vackra stad inklämd bland bergen. Här börjar avsaknaden av GPS att göra sig väldigt påmind. Vi lyckas verkligen köra vilse i staden. Tur man har en Iphone som kan tala om vars man är i värsta fall. Vi hittade ett parkeringshus i centrum där vi fick stå i fem timmar för bara 20 Euro. En intressant stad med mycket att titta på. Här den berömda Santa Marie del Fiore med en invägning på 37.000 ton som stod färdig 1436. FlorensSå var det dags att packa ihop väskorna och åka dom 16 milen till Rom och leta oss in i betongdjungeln som kallas för Roms flygplats. När vi ändå hade en bunt med timmar till övers innan vårat plan gick på kvällen så drog vi snabbtåget in till Rom.  romVi hade siktet inställt på Colosseum men det var så kolossalt varmt den dagen att våra ben kändes som sirap och Gustavs ben hade inbyggda bromsklossar av större modell. Ett roligt minne är att när vi kravlar oss ut ur Colosseum  så tar vi och köper oss vatten och chokladglass. Gustav äter med god aptit och när han har mer chokladglass runt ansiktet än glass i bägaren så kommer en turist fram och frågar om han får ta ett kort på honom. Det är lätt hänt att man blir trött. Denna bild dock utan choklad runt hela ansiktet.tired-gustav-IINär vi trötta och utkörda baxar in oss i flygplanet som ska ta oss till Köpenhamn flygplats så börjar Linnea och gapa för full hals och då har vi inte ens lämnat landningsbanan. Panelerna i planet levde farligt där ett tag. Hon ”sjöng” i ca en kvart, ovanligt för att vara henne. Många arga blickar lyckades vi samla på oss i alla fall. Men det är bara början, hon lyckas somna till slut och när vi äntligen landar och ska skynda oss att samla på oss allt bagage så vi ska hinna med sista tåget så saknas våran barnstol. När tiden runnit ut för oss att hinna med det sista tåget går jag till informationsdisken där dom misstänker att stolen är kvar i Rom, den är incheckad men har inte kommit på planet, FAN. Vad göra, jo vi ringer våran kära gamla granne halv ett på morgonen och undrar om han inte vill komma och hämta oss på Landskrona tågstation, vilket han gärna ställde upp på. Tack Sven. Väl hemma så blir det karantän på väskor med innehåll och dusch av familj då vi misstänker att vi blivit utsatta för vägglöss i vårat hus i Italien. Klockan tre på morgonen somnar vi utmattade.Babybjorn

Bookmark the permalink.

One Response to Castiglione della Pescaia, Italien

  1. Elina says:

    ”Det är mer en rekommendation om hur långsamt man skulle kunna köra om man hade en permobil, byggd av Lego.” More teary lols!! :D :D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>